Min plan var att säga till henne att jag fortfarande bryr mig mycket om henne och att anledningen att jag klippte henne var för att hon gjorde livsval som inte riktigt passade ihop med mitt liv(plus en specifik händelse som jag inte kan skriva om här). Men att jag tänker på henne hela tiden och om hon någonsin skulle behöva mig så kommer jag alltid finnas för henne. Att jag inte har glömt det hon har gjort för mig. 

Men jag tycker det är väldigt jobbigt att ha seriösa konversationer och tänkte att vi får se om det blir sån djup konversation eller inte. Det blev det. Och det kändes så bra att vi har pratat ut. Det kändes som hon hade saknat mig också och förhoppningsvis kan vi bli goda vänner igen, även om det kan ta tid och hag tror inte det kommer bli som innan. 

Jag åkte med tåget till ändstation och tillbaka in till stan. Där hade hon tjugo minuter innan hennes nästa tåg skulle gå, så vi hängde lite mer och sedan sa vi hej då.