Så mitt nyårslöfte blev att satsa på de som satsar på mig. 

Jag är trött på att vara den enda som drar mitt strå till stacken i vissa relationer och om det inte finns både ge och ta då skiter jag i det.

 Om det bara är jag som ringer, smsar och bär ansvar till att man ska träffas, vad får jag ut av det då? Ska man behöva tränga sig på någon för att relationen inte ska dö ut?? I vissa fall har detta pågått i flera år och jag har en viss del i det eftersom jag inte har sagt något utan bara varit sur när personen inte är där. 

Men vad kan jag säga, jag är feg. Jag drar mig hellre undan än att prata ut. Jag vet att jag är såpass känslig, och detta är något som gör mig så upprörd, att om jag skulle ta upp det så skulle jag antingen gråta eller vara kall och väldigt elak. 

Det som gör mig mest förbannad är folk som aldrig tar initiativ att ses eller höra av sig och sedan säger de Åååh, saknar dig så mycket! Vi måste ses/prata mer. Jag vill bara spy när jag hör sånt skitsnack. 

Tomma ord är något av det värsta jag vet. Säg det inte! Antingen gör du något åt det eller så håller du munnen stängd, för det hjälper inte. 

Nu blev jag så där förbannad ändå och det var meningen att det skulle vara ett kort inlägg, men det är skönt att få det ur sig i alla fall. 

Nytt år, nya upplevelser och bara Two-ways-relationer