Men det har varit lite jobbigt idag och jag var rädd att jag inte skulle klara av att gå dit. 

Igårkväll la jag mig 21.30 (rekordtidigt!!) och när jag låg i sängen hörde jag min mage kurra. Jag var vrålhungrig. Men jag struntade i det och somnade. Imorse åt jag en macka vid 9 och drack lite te. När vi vaknade efter vår lunchnap vid 13.30 kunde jag knappt stå. Jag var yr, hade migränliknande huvudvärk och ingen ork alls i kroppen. Jag tog en alvedon och den tog bort huvudvärken, men jag kunde fortfarande knappt stå. Jag tänkte att jag skulle gå på kursen oavsett, men kände mig nervös att jag skulle kollapsa antingen på vägen dit eller under själva kursen. 

Jag ringde s och beklagade mig över att jag mådde dåligt. Han frågade om jag ändå skulle gå och jag svarade ja. Sedan var han tvungen att lägga på och fortsätta jobba. Jag lagade lite mat till mig och barn1 och när jag hade ätit började jag må bättre. Då förstod jag att det var för att jag inte hade ätit ordentligt som jag mådde som jag hade gjort. Efter vi hade ätit så kom s helt plötsligt in genom dörren. En och en halv timme innan han skulle sluta. Jag blev jätteglad och höll på att börja gråta (hormoner all over the place!). Han berättade att han hade sjukanmält sig.Hur  gulligt är inte det????! 

Så vi umgicks lite innan det var dags för mig att åka till stan. 

Och nu är det daga gör mig att gå av spårvagnen. Så spännande!